Ny blogg
ny blogg har skapats. har tröttnat på allt krångel på blogg.se!
http://znurrizz.blogspot.com/
ska inte livet vara enkelt när man är ung?
jag börjar morgonen med att komma ner i köket, där står min pappa med halva kylskåpets innehåll i armarna och städar... okej tänker jag och medans pappa städar kylsåpet assisterar han saras hjärna medans jag försöker lyda hans superkrafter innom matlägningen. Det vart skitbra och asgott! kanske skulle han få assistera hjärna för mej med typ i skolan och så :P
jag hör väldigt många vuxna människor som säger att allt var så mycket lättare när man var "ung och dum"... ung och dum som jag... Men i dag har vi pratat om en otroligt svår fråga. HUr ska man kunna ta ställning till vissa frågor? jag är inte mer än männinska jag heller. om det nu är så mycket "lättare" när man är som jag än när man blir vuxen tänker jag bli peter pan och vara ung för alltid!
nu sitter jag i alla fall äntligen med färg i håret och känner mej som mej själv igen! äntligen har jag blivit svart i håret igen. jag såg för bedrövlig ut nu i slutet... orangesvart hår och en grå utväg så jag ibland var orolig att något mindre flygplan skulle göra en insats på att landa där ibland...
Är det inte konstigt att känna sig som sej själv när man precis ändrat något ganska stort som t.ex. hårfärg som i mitt fall? jag är låångt från svarthårig, men nu när jag är nyfärgad så känner jag mej som ja, mej själv.. Är det bara jag som är knasig eller?
Dessutom vill jag skryta över lena som kom hem i dag efter en scrappmässa. Hon har gjort tre underbara layouter. en som handlar om det underbara kärleksfulla samspelet mellan pappa och lena, en om när samuel sol tvättar bilen och ser busigt lycklig ut och en som handlade om mej! det tyckte jag vara roligt!:) hon gjorde även ett julkort med en underbar julgran och en låda med höstinspiration som är såå fin!
de kommer nog in på hennes blogg snart (http://wanels.blogspot.com/) klart läsvärd om man är scrappintresserad.
Nu ska jag dränka min söndagsångest med socker!
jag hör väldigt många vuxna människor som säger att allt var så mycket lättare när man var "ung och dum"... ung och dum som jag... Men i dag har vi pratat om en otroligt svår fråga. HUr ska man kunna ta ställning till vissa frågor? jag är inte mer än männinska jag heller. om det nu är så mycket "lättare" när man är som jag än när man blir vuxen tänker jag bli peter pan och vara ung för alltid!
nu sitter jag i alla fall äntligen med färg i håret och känner mej som mej själv igen! äntligen har jag blivit svart i håret igen. jag såg för bedrövlig ut nu i slutet... orangesvart hår och en grå utväg så jag ibland var orolig att något mindre flygplan skulle göra en insats på att landa där ibland...
Är det inte konstigt att känna sig som sej själv när man precis ändrat något ganska stort som t.ex. hårfärg som i mitt fall? jag är låångt från svarthårig, men nu när jag är nyfärgad så känner jag mej som ja, mej själv.. Är det bara jag som är knasig eller?
Dessutom vill jag skryta över lena som kom hem i dag efter en scrappmässa. Hon har gjort tre underbara layouter. en som handlar om det underbara kärleksfulla samspelet mellan pappa och lena, en om när samuel sol tvättar bilen och ser busigt lycklig ut och en som handlade om mej! det tyckte jag vara roligt!:) hon gjorde även ett julkort med en underbar julgran och en låda med höstinspiration som är såå fin!
de kommer nog in på hennes blogg snart (http://wanels.blogspot.com/) klart läsvärd om man är scrappintresserad.
Nu ska jag dränka min söndagsångest med socker!
hjärta, smärta, underbara stunder och allt som hör därtill!
nu var det oförskämt länge sedan jag skrev!
Jag vet inte riktigt hur man ska kunna formulera sina tankar i en blogg, det är så mycket som pågår i mitt liv, i mitt huvud.
Jag vill skriva om kärlek, mina föräldrar, min pappa som jag älskar och som hjälper mej genom allt! utan honom vet jag inte hur jag skulle ta mej till! jag skulle vilja skriva om lena som är inte bara min underbara bonusmamma utan även en av mina bästa vänner. Min mamma som alltid vet vad jag ska göra och får mej att agera rätt även fast jag är som jag är och alltid överallt.
Jag vill skriva om mina vänner som alltid får mej att le fast jag är besvärlig och gnällig. Och sist men inte minst, mina syskon, Min äldsta lillebror som alltid finns där som en livlina, att kunna vara vän även med sina syskon betyder mer än man kan tro!
Haha tro det eller ej, men när jag sitter och verkligen tänker på alla som är så underbara runt omkring mej så blir jag tårögd!
Nu ska jag ännu en gång försöka att rycka upp mej med bloggen... Jag ska sluta försöka få min blogg att vara som de flesta andras bloggar i min ålder, ytliga och opersonliga. Här kommer det skrika av hjärta, smärta, underbara stunder och sist men inte mins livet ur min lite spattiga, snurriga okontrolerade liv!
